Ända sedan Marvel själva började vara med på producent nivå över sina egna filmer har alla Marvel filmer som släppts hållt en hög och jämn nivå. Captain America: The first Avenger är inget undantag från den normen och jag blev glatt överraskad över hur mycket jag faktiskt tyckte om filmen i sig.
En del av er kanske har sett och vet om att det redan finns en Captain America film från 1990 (2,9 i betyg på imdb), eller rättare sagt det finns fler filmer men en del av dem är tv-produktioner, och sedan har vi första filmen från 1944.
Den filmen skiljer sig dock lite då huvudkaraktären inte heter ”Steve Rogers”, och är en tanig liten kille som är för späd och klen för att värvas in i USA´s Armé. Istället hittar vi en åklagare med namnet Grant Gardner som bl.a jagar skurken ”Scarab”. Inte Red Skull som både filmen från 1990 och 2011års upplaga gör.
Jag har dock inte sett någon av de älre filmerna och knappt läst serietidningen men vad jag har förstått så är det alltså mer rätt med Steve Rogers & Red Skull jämfört med orginalstoryn.
Det kanske också är just på grund av detta faktum, en av anledningarna till varför jag gick ifrån biosalongen idag, trots världens träsmak i röven, med ett leende på läpparna och med känslan att jag sett ytterligare en bra Marvel film. Jag har dessutom försökt att undvika att titta på några längre klipp, läst på innan vad filmen skulle handla om eller liknande för att ge filmen en rättvis chans att imponera på mig.
Det är lite så man måste göra idag tyvärr för att inte bli allt för färgad då all information man vill ha om något numera mer eller mindre finns att hitta på informationsmonstret vi har valt att kalla för internet.
Men lyckades filmen imponera då? Ja nästan, filmen är inte perfekt. Men det är mer tekniska missar som vi pratar om som jag reagerade på så det har inte så mycket med filmen i sig att göra. Enda negativa jag egentligen har att säga om filmen är att den är lång. 124min för att vara exakt vilket i sig har blivit normen mer eller mindre med de flesta filmerna nuförtiden och som extrem filmnerd som jag ändå är uppskattar jag det. Så nu när jag tänker efter var nog en av anledningarna till att den kändes längre berodde nog mer på stolarna som tyvärr håller allt för låg standard för att möjliggöra över 2 timmars filmnjutande, det eller så har jag helt enkelt för bekväm soffa hemma som gör att jämförelsen blir orättvis.
Nej, stolarna är hemska, så enkelt är det ärligt talat! Redan innan filmen hade dragit igång började vridandet i stolen och efter 30min försvann känslen i min ändalykt. Skäms på er SF, det är som att ni inte vill att folk skall komma till er och se på film.
Att biljettpriserna dessutom kryper upp mot hundralappen till trots att man inte såg på 3D versionen (vilket var skönt för en gångs skull) gör det hela ännu mer troligt att SF vill helt enkelt inte att vi som vill se på bio i en biograf tillsammans med andra människor och slippa vardagslivet om så bara för 2 timmar en torsdagskväll skall komma till dem. Med Projektor & över 100″ hemma, ett blivande 11.2 ljud och asskickers i soffan börjar det bli svårt att motivera varför man skall behöva ge SF sina surt förvärvade slantar tyvärr. Men som sagt, nu var det inte detta vi skulle prata om, utan istället fokusera på Captain America var det ja. My bad, så back to the main event. Vart var jag då…
Ja just ja, vi pratade om vad som var bra och dåligt med filmen. Förutom tempot så var det en annan sak jag tänkte på när jag satt där och det var själva video kvalitén. Precis, VIDEO, inte film kvalitén. För det var just detta faktum att andra halvan började jag reagera på att videokvalitén förändrades. Kanske är det såhär rakt igenom filmen, det vet jag ärligt talat inte, men jag reagerade som sagt på det i andra halvan och speciellt i actionscenerna. Vad jag pratar om är just att fotot i filmen har en extrem videokänsla över sig tyvärr.
Det märks rätt tydligt att det är digitala videokameror som filmat här och det blev välgt märkbart stundtals att de var i studio och filmade tyvärr. Det kan vara så eneklt att man uppfattar det mer för de sekvenserna var mer anpassade för 3D effekt, men nu såg jag den i gamla hederliga 2D som är samma format som har varit det mest populära sedan urminnes tider. Jag tror tyvärr att detta fenomen kommer bli ännu mer märkbart när den släpps på BluRay vilket jag definitivt inte hoppas på. I mina ögon upplevs det som väldigt billigt och jag fördedrar den klassiska 35mm ”film” känslan.
Men nu så är jag inte så extremt petig ibland när jag ser på film, egentligen så hade jag väl inte reagerat så mycket över det om det inte vore för att jag och Stefan (Vår eminente kamera-man här på FilmNerden) hade en ganska lång och givande disskusion om detta fenomen. Stefan om du läser detta kommer du veta exakt vad jag menar och jag vet att du kommer störa dig på det också, hehe.
Jag är inte tänkt att gå in på mer än så vad filmen handlar om, jag vill nämligen att ni själva också skall få samma möjlighet att ge den en ärlig chans, dvs om ni inte redan har gjort det såklart. Den är absolut sevärd och precis som de flesta andra Marvelfilmerna så har denna själklart också en cameo av Stan Lee & det är bonusklipp efter slutcredits. Den har humor, och precis som de senaste egenproducerade Marvelfilmerna riktar den sig mot en mer äldre publik och inte är så mycket barnfilm som de tidigaste superhjälte filmerna mer var. Den har också bra kvalité på produktionen, skådespelar insatserna är helt ok och specialeffekterna håller hög klass.
Speciellt nämnvärdt är hela ”tanig” effekten på Chris Evans som börjar fimen med att ha en kropp som en 14årig liten pojke men som ni säkert har sett, slutar filmen som ett muskelberg. Hugo Weaving är aldrig dålig i en film, och det är han inte heller i denna. Tommy Lee Jones är som alltid, kvick i replikerna och som Överste inom armén känns han trovärdig.
Hayley Atwell står för kärleksintresset, och kemin finns där. I alla fall var det något jag tyckte. Men framförallt ang lovestoryn, även om den biten är en ganska stor del i filmen kändes den aldrig störande vilket är en av de starka bitarna med filmen för det är sånt som lätt kan bli att man tappa fokus från vad filmen egentligen handlar om. Man får inte glömma att detta är ändå en introduktionsfilm där alla karaktärer skall presenteras och jag tycker hela filmen var jämt balanserad. Bakom kameran hittar vi Joe Johnston (bl.a The Wolfman, Jurassic Park III, Jumanji och The Rockeeter mfl.) och soundtracket står Alan Silvestri för (Back to the Future, The Abyss, Predator, Forrest Gump & 104st andra titlar). Som sagt, detta är en påkostad och helt ok Marvel film, faktiskt en av de bättre dessutom.
//Rob.
