Ett lyckat försök att tvätta bort barnfilms-stämpeln från första filmen.

Visserligen var det kanske välförtjänt, tyvärr. Men jag tillhör ändå de fåtal som faktiskt gillade första filmen. Misslyckandet då har tyvärr gjort att denna film har hamnat lite i skymundan, lägg därtill att filmåret i år har varit extremt bra med riktigt stora filmer på duken.

Tyvärr blir det alltid någon film som hamnar i skuggan av allt annat, och i år är det nog mycket möjligt så att det är just Narnia-filmen som fick stå och se på när det gick så bra för allt annat. Vi har försökt att hinna med att se denna i sommar på bio, tyvärr blev det inte förrän igår. I en liten liten sal, nästintill folktom och mitt på dagen på en ”sista-chansen” föreställning.

Trots allt detta, det var ändå värt att betala de 100 riksdaler de surt vill ha av mig för en biljett, för detta är ändå en film man bör se om man har chansen på en stor duk. Man får det man förväntar sig, storslagna scener till pampig musik, visst Narnia-filmerna i sig är kanske inte de mest välgjorda filmerna när det kommer till CGI, detta syns extra mycket i denna filmen och mycket beror nog på att det gick som det gick med första filmen. Oavsett, effekterna är flera gånger bättre än de på BBC-filmerna, så ha dem som referensmaterial om ni nu skall jämföra.

Att göra en Narnia-film är nog inte direkt det lättaste, vi pratar alltså om djur som beter sig som människor, fantasydjur som inte finns. I denna filmen har de även lyckats blanda in naturen på ett skönt sätt. Så utmaningarna finns där, och vissa saker ser skitbra ut, andra inte, men det är lugnt, jag klarar absolut att leva mig in i filmen ändå. Däremot så finns det andra saker de kanske kunde ha gjort lite bättre, t.ex. rösttalangerna funkade inte helt för mig, speciellt inte björnen, he he.

Så var det ju det här med barnfilm som sagt, detta är absolut inte en barnfilm på långa vägar. Folk dör på brutala sätt, spelar ingen roll om det är ett gulligt litet djur med svärd, detta är ingen barnfilm. Filmen är inte lika ”fantasy” influerad heller utan mer fokuserad på människor som slåss mot varandra. Filmen har, som barnen, växt upp och denna filmen är långt ifrån första filmens oskyldiga försök att göra en LOTR-film i light version. Första filmen var lika mycket Narnia som ”Star Wars – The Phantom Menace” var i Star Wars serien, detta är dock en riktig Narnia-film som faktiskt förtjänar sitt namn och absolut mer uppmärksamhet än den fick. Skulle inte förvåna mig dock om den tar igen det senare när den släpps på DVD.

Narnia – Prince Caspian: 8 av 10

MediaSverige: SvD 4/6, Aftonbladet 3/5, Expressen 2/5, GP 2/5, DN 3/5

Visst, de fyra ungdomar som spelar huvudrollerna i Narnia kanske inte är några supertalanger, men som film i sig är detta ett storslaget äventyr. Det som slog mig mest när jag såg denna filmen är hur bra ”Prince Caspian” (Ben Barnes) skulle passa som Link i en Zelda film, eller varför inte casta in honom som Bilbo i Del Toro’s kommande ”Hobbit”. Samtidigt måste jag också nämna hur bra Sergio Castellitto gör rollen som den ondskefulle ”King Miraz”. Vilken genomrutten person, he he. Rustningarna går inte heller av för hackor i denna film, riktigt visuellt blir det framåt slutet när man ser hela armén med likadana masker, påminner väldigt mycket om ”the Immortals” från filmen ”300″.